PINSAMHETSBLOGGEN

Det här var när jag var ganska liten. Jag har sedan bebis-åldern varit ett öronbarn och t.o.m. hörselskadad under flera år. Under en period behandlades mina öron med att man varje dag sprutade in kokat saltvatten i öronen (tror jag det var) och droppade in alkohol-lösning för att ta död på bakterier. Jag avskydde dessa processer (det sved ju!) men var väl införstådd i att det var absolut nödvändigt för mig för att jag skulle bli bra (vilket jag senare också blev!).

Vid det här tillfället skulle jag och min mamma åka till mina kusiner som bor i Bålsta och vi skulle även sova över där båda två under några dagar. Med massa packning stånkade vi oss slutligen av det fullproppade pendeltåget i Bålsta och skulle gå i väg för att få skjuts hem till kusinerna. Jag var väldigt glad och såg fram emot att få leka med kusinerna och gick därför lite före mamma som bar på alla våra saker. Plötsligt kommer jag på något och tvärnitar. Jag vänder mig om. Är nu flera meter före mamma och det är folk exakt över allt. Men jag var bara tvungen att försäkra mig om att vi verkligen hade allt, det kunde inte vänta. Så jag ropar högt och tydligt över alla människor för att frågan ska nå fram:

-Mamma! Du glömde väl inte spriten?!