PINSAMHETSBLOGGEN

Jag och ett gäng tjejkompisar hade varit på fest och skulle ta tåget hem, efter en efterlängtad fylleburgare. Vi har redan spanat in ett killgäng som redan var inne på McDonalds, och jag tror alla smygtänkte att vi skulle göra värsta charlies angels entrén. Det hade nog gått, om det inte hade varit så att mina klackar fastnade i den håliga dörrmattan så jag flög pladask ner i marken. Ett smockfullt McDonalds tystnar, och börjar sedan asgarva, inklusive killarna vi spanat in.

Jag försöker komma upp på benen så fort jag kan och stoppar ner fötterna i pumpsen igen. Onykter som jag var kunde jag inte tänka vidare logiskt, och ramlar igen när jag ska försöka ta ett steg, då klackarna fortfarande satt fast i hålen. Alla skrattar igen, och jag ville dö. Jag drar bort skorna, ställer dom på säker mark och går och beställer. Killgänget vi spanat in hade varit på samma fest som oss och vi alla hade hittat en varsin grabb. Han jag var intresserad av kan vi kalla Jonas. Vi upptäcker att vi ska med samma tåg, och hinner inte äta på plats utan måste vi måste ta med oss maten. Vi beställer och stressar.

Eftersom det hände en liten olycka vid ingången hamnade jag sist i kön och fick alltså beställa sist. Alla började gå mot tåget, men Jonas, gentleman som han är, skulle vänta precis utanför dörren. Sagt och gjort. Han väntade.

Jag var så inne i min feta Big Mac-meny och att hinna med tåget att jag helt glömt bort den onda mattan. Självklart händer det som inte får hända, mina klackar fastnar och jag faller pladask igen. Den här gången tappar jag allt i mina händer, hamburgare, läsk och pommes. Som pricken över i:et fick maten en måltavla; Jonas.
 
Vi beställde dock ny mat, tvättade bort all mat från Jonas och tog ett senare tåg vilket kanske var bra, för då fick vi lite tid att lära känna varandra, och hade vi inte fått det hade vi nog inte varit tillsammans idag. Snacka om kärlek vid första ögon(mat)kastet.