PINSAMHETSBLOGGEN

Jag blev bjuden utav min syster och hennes kille på middag hem hos honom i hans föräldrars hus som var stort och vackert. En riktig Hollywood hus. Jag var ganska nervös för att träffa Linus även om jag hade träffat honom ett par gånger innan när jag hade jobbat på pressbyrån då han kom dit för att träffa syrran som också då jobbade där ibland.

Hans föräldrar befann sig i Saint Tropez och det var bara vi tre i det stora huset. Min syster visade mig runt inne i huset för att jag skulle känna mig  som hemma och varnade mig för de små och hala trapporna men det hade jag snabbt glömt bort efter ett tag.

 

Vi skulle strax äta och syrran och Linus var redan nere i köket, jag befann mig två våningar upp.  jag började gå ner för trappan försiktig utan problem när jag plötsligt halkar och ramlar hårt ner med rumpan förre i den hårda steniga trappan, och åker riktig snabbt ner i trapporna utan och att lyckas få stopp på farten.

 

Panikslagen försöker jag få stop med händerna men det är lönlöst så jag försöker  hitta något och ta tag i för att stoppa så att jag inte ramlar ännu mer ner och gör mig riktig illa.

Men det hjälper inte tills farten avtar av sig själv och jag lyckas komma upp.

 

Så hör jag plötsligt min systers röst.

– Hanna har du ramlat?

Skärrad över det som hade precis inträffat men glad över att jag klarat mig riktig bra för att  vara så nära och slå mig riktig illa. Så skämdes jag otrolig mycket inför min systers kille så jag kunde med och erkänna för dom att jag faktiskt hade ramlat och slagit mig hårt. Även om jag hade riktig ont efteråt och blåmärken och var öm ett par veckor  så har jag aldrig berättat detta för dem.

- Nejdå! var mitt svar...

Skrivet av: Anonym

Jag och min gamla klass var på studiebesök på ett ställe där man gör lumpen.

Jag visste att det mest skulle finnas killar där, så jag hade klätt upp mig lite extra fin, fast än att lärarna hade sagt att vi skulle ha oömma kläder. Men jag ville känna mig fin inför killarna. Så var vi där hela dagen, och tittade på allt som fanns där. Sedan var det dags för lunch, då vi också skulle äta samtidigt som killarna. Det tyckte jag var riktigt pinsamt och nervöst.

När det blir så, så går man ofta stel i kroppen och hoppas att det ser bra ut, och det gjorde jag också. Kanske lite för stelt, men jag tyckte det kändes ganska bra. Men inte sen! När vi gick och lämnade maten och hade ätit färdigt, så hörde jag några killar prata om något och så tittade de åt vårt håll, då blev jag ännu stelare och ville se bra ut! Men det blev tvärtom, istället så halkade jag på en bit mat som låg på golvet och ramlade rakt ner, baklänges. Där låg jag och förstod nästan inte vad som hade hänt, förrän jag hörde att folk började skratta. Så jag reste mig snabbt och gick så fort jag kunde ut ur matsalen och önskade att jag fick grävas ner under jorden.

Jag och min moster skulle cykla till havet från hennes sommarstuga....

Efter idrotten i skolan skulle jag och J gå till vår nästa lektion. Vår gympasal ligger framför skolan och mellan ligger fotbollsplanen.. där finns en liten backe (inte alls stor) som leder ner till planen, vi skulle gena så vi gick ju där -som alltid. Men idag snöregnade de och de var snöblask överallt, under det var de såklart lera. 

Jag tänkte berätta om en dag för mig för något år sedan. Det var en riktig otursdag och det började redan påväg till skolan då jag kände mig snygg och tog på mig ett par nya klackskor. Det var grymt mycket grus på gatan och när jag gick började jag glida kanske någon dm på gruset och ramlade sedan pladask ner på marken. Jag tittade mig omkring så att ingen såg mig, puh! Ingen var i närheten. När jag ska resa mig upp åker jag åt sidan och märker att klacken har gått av. Great! Bara att gå tillbaka ungefär 5 minuter och byta skor.

När jag väl kommit fram till skolan så skulle jag gå över ett cykelställ men fastnade med foten på något konstigt sätt och ramlade ner på asfaltet med ansiktet före. Som tur var fick jag endast ett litet skrapsår på kinden. Där stod den drygaste killen i skolan. I skolan senare iallafall när jag skulle sätta mig på en stol missade jag den och satte mig på golvet medans mina böcker flög upp och träffade min kompis väldigt onda knä. Senare på bion när jag ska gå förbi ett par i ungefär 18-års åldern som sitter ner så råkade jag ramla till och typ la mig över killen. Hans tjej som satt bredvid tittade först på mig, sen på honom. Jag hörde inte dem prata med varandra på hela kvällen...

Jag och ett gäng tjejkompisar hade varit på fest och skulle ta tåget hem, efter en efterlängtad fylleburgare. Vi har redan spanat in ett killgäng som redan var inne på McDonalds, och jag tror alla smygtänkte att vi skulle göra värsta charlies angels entrén. Det hade nog gått, om det inte hade varit så att mina klackar fastnade i den håliga dörrmattan så jag flög pladask ner i marken. Ett smockfullt McDonalds tystnar, och börjar sedan asgarva, inklusive killarna vi spanat in.

Jag försöker komma upp på benen så fort jag kan och stoppar ner fötterna i pumpsen igen. Onykter som jag var kunde jag inte tänka vidare logiskt, och ramlar igen när jag ska försöka ta ett steg, då klackarna fortfarande satt fast i hålen. Alla skrattar igen, och jag ville dö. Jag drar bort skorna, ställer dom på säker mark och går och beställer. Killgänget vi spanat in hade varit på samma fest som oss och vi alla hade hittat en varsin grabb. Han jag var intresserad av kan vi kalla Jonas. Vi upptäcker att vi ska med samma tåg, och hinner inte äta på plats utan måste vi måste ta med oss maten. Vi beställer och stressar.

Eftersom det hände en liten olycka vid ingången hamnade jag sist i kön och fick alltså beställa sist. Alla började gå mot tåget, men Jonas, gentleman som han är, skulle vänta precis utanför dörren. Sagt och gjort. Han väntade.

Jag var så inne i min feta Big Mac-meny och att hinna med tåget att jag helt glömt bort den onda mattan. Självklart händer det som inte får hända, mina klackar fastnar och jag faller pladask igen. Den här gången tappar jag allt i mina händer, hamburgare, läsk och pommes. Som pricken över i:et fick maten en måltavla; Jonas.
 
Vi beställde dock ny mat, tvättade bort all mat från Jonas och tog ett senare tåg vilket kanske var bra, för då fick vi lite tid att lära känna varandra, och hade vi inte fått det hade vi nog inte varit tillsammans idag. Snacka om kärlek vid första ögon(mat)kastet.

Det var i skolan, då alla i hela klassen plus ett antal till personer står utanför klassrummet i väntan på läraren. Jag fick då för mig att jag skulle "röva" min kompis, alltså att jag slår min höft mot hans, fråga mig inte varför.. Men iaf, då flyttar han på sig (med flit) och jag ramlar handlöst rätt ner i golvet. Så där ligger jag på mage inför hela klassen och massor med andra personer...

Jag, min pojkvän och våra gemensamma kompisar var ute på krogen. Dagen till ära använde jag mina nyinköpta stövlar med låg klack. Bekväma, snygga och lätta att gå i. Men det hjälpte inte när jag tappade balansen (berodde förmodligen på förmycket alkohol) och snubblade ner för ett litet trappsteg. Faller pladdask ner på golvet framför alla hoppande, skuttande och dansande ungdomar. I samma stund byter dj;n låt med en lugn början. Alla tycks vända sig åt mitt håll och smågarva lite åt mig, som ligger där och kravlar på alla fyra. Tack och lov kom min pojkvän till undsättning och plocka upp mig från golvet. Hmm..det dröjde många veckor innan jag använde mina stövlar och satte min fot på den nattklubben.

På min förra högstadieskola hade vi väldigt jobbiga trappor upp till övervånging. Såg ut som vanliga trappor, men hade hål mellan trappstegen. Vilket gjorde det väldigt lätt att fastna i och göra illa sig. En morgon kommer jag upp för trapporna. Lite försenad, så jag springer nästan upp för trapporna. På näst sista trappsteget fastnar jag i glappet mellan stegen och faller handlöst framåt. I samma stund tappar jag min väska och allt flyger ut. Skolböcker, sminkväska, pennor, tamponger, you name it. När jag tittar upp ser jag hur killen jag är jätte kär i sätter sig på huk och hjälper mig att plocka upp mina grejor. Och självklart min sminkväska och tampongerna. Med ett högrött ansikte tackar jag för hjälpen och springer in till lektionen. Snacka om pinsamt.

Det medförde dock något positivt. Min lilla kärlek och jag blev bra kompisar och umgicks väldigt intensivt under några månader. Men det ledde aldrig till något mera. Vi insåg att vi passade bättre ihop som kompisar än som ett par. Tack och lov för det, för nu är vi tillsammans med världens bästa pojkvän vs. flickvän och håller fortfarande kontakten så gott det går. Så en pinsam grej kan förvandlas till något positivt.

Detta var en helt vanlig dag i skolan. Jag och min kompis var jätte hungriga och längtade till lunchen. Denna dag hade vi inte ätit frukost men i alla fall så var det fem minuter kvar till lunchen men vår lärare höll klassen kvar längre än så. Till slut sa han nu kan ni gå och äta. Då hade jag och hon så bråttom. Vår klassrum låg på högsta våningen och sedan så fanns det en trappa som gick runt. Vi hade klackar på oss och plötsligt gick min klack sönder och jag ramlade. Och fortsatte rulla nedför trappan. Min kompis kolade så att jag var oskadd sedan som hon skrattade och skrattade ahaha jag antar att jag såg ganska rolig ut skadad med en bruten klack och rufsigt hår!

Det var en kall höstdag och ute var det halv storm. Jag var på väg hem från skolan och cyklade igenom villorna då jag helt plötsligt såg skolans snyggaste kille med hans flickvän. Jag cyklade förbi stabilt men fick kämpa mig fram för jag hade världens motvind! Killen hade jag kollat in sen flera år tillbaka eftersom jag bodde granne med honom och han var helt klart en kille alla önskade sig. När jag kom lite längre fram frågade han och hans flickvän mig om det inte var bäst att leda cykeln, de såg ju verkligen hur mycket jag kämpade, men jag svarade snabbt nej och sa att jag klarade det fint. Jag fortsatte cykla och ungefär fem meter bort kom en rejäl vindputs, vips som det var låg jag där på marken med cykeln över mig och med en krossad spegel på bilen jag flugit in i. Killen och hans flickvän började genast skratta åt mig och sa att det nog ändå var bäst att leda cykeln. Det var verkligen jättepinsamt! Ville bara försvinna för stunden och aldrig se han igen, i alla fall inte i ögonen.

Det här är det absolut pinsammaste jag vart med om, och det hände för inte så längesen. Jag skulle precis gå på tåget, men vänder mig om för att vinka till mina kompisar så jag ser inte vart jag sätter fötterna, och trampar i gapet mellan perrongen och tåget! Allt händer så snabbt att jag knappt märker att jag trillat ner förrän en kille ropar "Shit!" och han tar mig under armarna och lyfter upp mig. Självklart kollar alla inne på tåget på mig med smått oroliga blickar, och jag inser vad som har hänt. Jag piper "tack så mycket" som svar och kutar snabbt som ögat till andra änden av tåget för att undvika blickar. Herregud va pinsamt, säger jag bara! Fast jag ångrar att jag inte vände mig om och tittade på killen som lyfte upp mig, han kanske va jättesnygg!
 
Nu tittar jag alltid för innan jag går på tåget, för jag vill helst inte ha ett blåmärke stort som en stekpanna igen! :)

Jag skulle äta på kebab . När jag gick upp för trapporna till kebaben snubblade jag och ramlade. På kebaben började dem flesta skratta. När jag hade beställt kebaben så skulle jag gå iväg och fixa lite grejer innan jag hämtade den . Så tio minuter senare kommer jag tillbaks . Nu sitter det fler på kebaben . Och självklart snubblar jag igen ! Det är nog något av det pinsamaste jag har varit med om .

Detta hände i somras och otur i kärlek som ja har så är de väll inte det roligaste man kan vara med om
 
Jag skulle upp och vänta på mina polare så ja tog cykeln och cyklade upp. Det tog ett tag innan hon kom så ja satte mig i skuggan mot ett hus. Solen stekte förstås på där så ja bestämde mig för att ta av den tunna tröjan ja hade över linnet. Dock ville ja inte lägga den i gräset som var nyklippt så ja kasta upp den på en gren i ett träd. Kastade den lite för högt så ja var tvungen att klättra upp och hämta den. När ja skulle ner trampade ja fel och föll pladask baklänges ner på marken. Just då kom den stora kärleken! Låg där helt illröd med ont i svanskotan. Snacka om att han storglodde.
 
Lyckades göra bort mig senare samma dag igen då min cykel välte på mitt lillfinger och de gjorde ju ont så ja skrek AJ J*VLA CYKEL! så de måste ha hörts lång väg. 3 sekunder kommer kärleken förbi igen. Vågade knappt göra nånting resten a sommarn ifall han skulle se mig igen.

jag var på väg hem från skolan och jag skulle ta tunnelbanan hem. jag såg från långt håll att det stog " 8 vagnar " och eftersom att tunnelbanan kommer var tionde minut och att de var skit kallt ute så sprang jag till tunnelbanan. precis när dörrna skulle stängas så sprang jag in i tunnelbanan och det var jätte hallt så jag halkade när jag kom in och alla tittade på mej, det var skit pinsamt!

Det var igår (Onsdags 26/11) morgon, som jag var på väg till skolan. Och det var sjukt halt ute så det tog mig en jävla lång tid att gå.. Så jag tänkte, måste snabba mig lite.. Så när jag ska gå över ett övergångställe så stannar en av typ världens snyggaste kille med bilen, för att jag ska gå över gatan. Och jag tackade så fint och log mot honom. Och vad tror ni inte händer exakt när jag står framför bilen? Joo, jag halkar och hamnar på rumpan och jag kollar snabbt upp och då ser jag hur mycket han garvar åt mig och jag känner mig jävligt röd i ansiktet, som en jävla tomat! Fyfan vad jag skämmdes, och jag skämms bara jag tänker på hans min.. Attans att det alltid ska hända mig, haha...

Detta hände för ganska så längesedan. Som liten så simmade jag och jag var ganska duktig. En gång efter en träning så duschade jag och några till av oss (uppenbarligen!). Jag tog det lugnt och skulle se vad klockan var för att kunna se hur mycket tid jag hade för att byta om. Jag insåg att jag hade bråttom! Jag snabbade på och gjorde det största misstaget man kan göra i en simhall med halt golv. Jag sprang! Utanför ducharna låg alla skåpen och för att komma dit var man tvungen att gå tre trappsteg, de var hala! Jag tänkte mig inte för och sprang, invirad i endast en handduk.

Jag hann inte längre än till första trappstegen förrän jag halkade. Jo, jag halkade! Fullt med folk ute i omklädningsrummen och jag ramlade. Och jag tappade handduken! Jag trodde att jag skulle dö på plats, ville bara sjunka igenom golvet och försvinna. Tror aldrig jag plockat upp något så fort som den gång, när jag plockade upp min handduk. Vad jag minst av allt visste då var att en kille jag senare i livet skulle bli tillsammans med och vara det i två år stod utanför, han och alla hans snygga killkompisar. Lyckat eller vadå? Ni kan ju tänka er vad han skrattade när jag berättade att det var JAG som hade ramlat, och inte vilken tjej som helst.

Sedan den dagen har jag gått i simhallen, tagit det lugnt. För jag tänker fan heller tappa handduken igen!