PINSAMHETSBLOGGEN

Det var för några somrar sedan och jag jobbade på en hundkennel (jobbar där fortfarande). Det var en varm sommardag och jag hade bara på bikini. Jag och chefen skulle ge alla jämthundar en spruta (och som många kanske kan gissa så var hundarna väldigt glada). Så när vi satt där och sprutade en hund så säger chefen:

-Det var en väldigt fin utsikt!

Då märker jag att en hund har fastnat med tassen i min bikini och att den har åkt åt sidan....

Eftersom min mamma är albansk och pappa svensk, så pratar jag nästan bara svenska med med mina föräldrar. Men när vi åkte ner till mammas hemland för att träffa släkten, så försökte jag vara duktig och visa att jag också kunde tala albanska fast inte lika bra som mina kusiner.

En kväll så sitter både moster, och mormor och mamma och jag snackar hos mormor i hennes vardagsrum om allt möjligt. Då frågar plötslig moster mig hur jag har det i Sverige och vad mina vänner heter…

-  Jag svarar på albanska att jag har det bra och att en av mina närmaste vänner heter Carin. Plötslig märker jag hur tyst alla runt omkring blir efter jag sagt det, mormor och moster byter blickar med varandra och mamma ser alldeles generad ut och säger inget.


- Förlåt vad sa du? Frågar moster mig igen.


- Ja, en av mina närmaste vänner i Sverige heter Carin. Det jag inte visste då var att Carin betyder kuk på albanska. Så jag hade sagt att min vän hette kuk. Varje gång jag åker dit ner så brukar de alltid ta upp detta och skämta med mig. Jag skäms så otrolig mycket över detta ännu idag!

Det var så här att jag var ensam hemma. Jag skulle gå och duscha. När jag är klar märker jag att mina trosor inte är med. Så då går jag ut och kollar. Och då ligger dom vid fönstret i vardags rummet.

Så jag böjer mig ner för att ta dom ( jag hade bara bh på mig då ). Och när jag vänder mig så står det massor av småbarn och dagisfröknar och stirrar på mig - mig !!

Det här var en sak som hände mellan mig och två kompisar för ett tag sedan. Vi hade bestämt att vi skulle sova i tält, och hennes gård som vi var på ligger precis intill en väg där folk går och cyklar. Det var jag, en som heter Rebecca och en som heter Emil.

I det här tältet så fanns det som två små rum, alltså jävligt små rum. Det var omöjligt för oss egentligen att få plats alla tre där inne. Men vi bestämde i alla fall att vi skulle testa! Och jag vet inte hur det kom sig men Emil ropade någonting i stil med ”Öppna ännu mer, det är för trångt!” Och jag (eller om det var Rebecca?) Ropade ”Tryck då, jag kommer inte in!”

Utanför tältet, eller på den här cykel/gå vägen hör man plötsligt två äldre (en man och en kvinna), säga ”Men herregud, vad gör dom där inne egentligen?” Vi blev givetvis knäpptysta ett par sekunder men sedan kunde vi verkligen inte hålla oss utan börjar asgarva. Man hör sedan hur paret fortsätter gå och hur kvinnan mumlar ”Jag kommer aldrig att förstå mig på dagens ungdom”...

Jag blev bjuden utav min syster och hennes kille på middag hem hos honom i hans föräldrars hus som var stort och vackert. En riktig Hollywood hus. Jag var ganska nervös för att träffa Linus även om jag hade träffat honom ett par gånger innan när jag hade jobbat på pressbyrån då han kom dit för att träffa syrran som också då jobbade där ibland.

Hans föräldrar befann sig i Saint Tropez och det var bara vi tre i det stora huset. Min syster visade mig runt inne i huset för att jag skulle känna mig  som hemma och varnade mig för de små och hala trapporna men det hade jag snabbt glömt bort efter ett tag.

 

Vi skulle strax äta och syrran och Linus var redan nere i köket, jag befann mig två våningar upp.  jag började gå ner för trappan försiktig utan problem när jag plötsligt halkar och ramlar hårt ner med rumpan förre i den hårda steniga trappan, och åker riktig snabbt ner i trapporna utan och att lyckas få stopp på farten.

 

Panikslagen försöker jag få stop med händerna men det är lönlöst så jag försöker  hitta något och ta tag i för att stoppa så att jag inte ramlar ännu mer ner och gör mig riktig illa.

Men det hjälper inte tills farten avtar av sig själv och jag lyckas komma upp.

 

Så hör jag plötsligt min systers röst.

– Hanna har du ramlat?

Skärrad över det som hade precis inträffat men glad över att jag klarat mig riktig bra för att  vara så nära och slå mig riktig illa. Så skämdes jag otrolig mycket inför min systers kille så jag kunde med och erkänna för dom att jag faktiskt hade ramlat och slagit mig hårt. Även om jag hade riktig ont efteråt och blåmärken och var öm ett par veckor  så har jag aldrig berättat detta för dem.

- Nejdå! var mitt svar...

Skrivet av: Anonym

När jag var med min kör i Tyskland för ungefär två år sedan gick vi in i en kyrka med en väldig akustik. Varenda fotsteg som togs hördes tydligt. Vi skulle sjunga i kyrkan. Det gick bra i början och våra stämmor studsade vackert mot kyrkans alla väggar. Ungefär mitt i en sång fick jag plötsligt hicka. Ingen vanlig hicka, utan en superduper hicka. En sådan hicka som låter JÄTTEMYCKET. Jag kvävde hickan så gott det gick. När jag inte hickat på ett tag började jag sjunga igen. Jag tänkte att hickan hade gått över. Det såg säkert dumt ut om jag bara stod där utan att röra på munnen. Precis i slutet av låten, då vi sjöng väldigt svagt hände det. HIIIIICK! Hicken överröstade de sista tonerna av sången vi sjöng. Jag fick allas blickar på mig. Resten av låtarna sjöng jag inte i den kyrkan...