Stenåldersmobiler är bara till besvär!
I sexan var alla klasser(från skolor i närheten också+vår skola) på studiebesök i sthlm på wasamuséet. Vi fick ju gå runt och kolla och så, men lite senare skulle massa klasser sitta ihop klämda i ett mörkt rum där en man stod och berättade om något "intressant".
Efter ett tag blev jag väldigt stel så jag försökte sätta mig på ett behagligare sätt, då min mobil(eller min mammas då) pipa. Alla kollade ju såklart bakåt, men jag låtsades som ingenting.
Jag hade alltså lånat mammas stenåldersmobil för jag inte hade några pengar på min. Den var så gammal så varje gång man kom åt nån knapp så "trodde" den att man försökte ta bort knapplåset, och såklart blev det ju fel eftersom man bara kom åt en knapp. Så den pep ungefär tio gåner till. Och alla kollade bakåt och flinade.
Efter ett tag blev jag väldigt stel så jag försökte sätta mig på ett behagligare sätt, då min mobil(eller min mammas då) pipa. Alla kollade ju såklart bakåt, men jag låtsades som ingenting.
Jag hade alltså lånat mammas stenåldersmobil för jag inte hade några pengar på min. Den var så gammal så varje gång man kom åt nån knapp så "trodde" den att man försökte ta bort knapplåset, och såklart blev det ju fel eftersom man bara kom åt en knapp. Så den pep ungefär tio gåner till. Och alla kollade bakåt och flinade.
Skrivet av: Natta
Kommentarer
Postat av: Lena
haha..min första mobiltelefon var av storleken "tegelsten" :)
Postat av: Mikaela
haha.. men man visste inget annat på den tiden. Tur det! man vänjer sig ganska snabbt. :-)
Postat av: Linnea :>
tur att tekniken är förnyad ;D
Trackback
