PINSAMHETSBLOGGEN

Det händer att man vid olika tillfällen får frågan "Vad är det mest pinsamma du nånsin gjort?". Då sliter jag fram min top-10 lista som jag drar runt på som en gammaldags fängelsefotboja/kanonkula runt foten och säger: - Välj ett nummer!

På slutet av 80-talet var jag 14 år gammal och tillsammans med min första riktiga pojkvän "Matteus". Det var en stekhet sommardag och jag och Matteus var ute och cyklade. Spontant bestämde vi oss för att styra kosan mot stranden och ta ett svalkande dopp före söndagsmiddagen hos hans föräldrar. Eftersom jag givetvis inte hade några badattiraljer med mig så blev det en Tesstamente med underkläder som glatt hoppade i plurret. Det var först när jag kom upp ur vattnet som jag insåg mitt dilemma- inga torra underkläder! 

Ingen fara på taket, resonerade jag, jag har ju fortfarande mina luftiga resårshorts och midjekorta 80-tals topp. Så de blöta underkläderna spändes helt enkelt fast på pakethållaren och vi cyklade hem till Matteus för att käka middag.

Middagen förflöt utan utspillda glas, missplacerad potatis på kinden osv- det var först när vi ätit färdigt som de bortgjordas helgon (St. HaHa-Gotcha) bestämde sig för att spela mig ett oförlåtligt spratt. Jag reser mig upp för att bära bort min tallrik till diskbänken och ett svagt ritsch sprider skräck i hela min varelse. Dess ursprung? Den spruckna resåren på mina löst sittande shorts som numera ligger i en arrogant hög kring mina fötter. Och vad bättre än en midjekort topp för att riktigt framhäva (likt en tavelbelysning) min nakna hårbeklädda.. VULVA!


Det är vid såna här tillfällen ens primitiva uppsättning av gener definieras. Är man typen som flyr eller illa fäktar när en sabeltandad tiger rusar mot en, eller är man typen som skräckfylld fryser fast i marken och ber en sista bön innan Herren tar en? Jag är tydligen typ B. Jag stod kvar som förlamad, möjligtvis flyttade jag tallriken repetativt upp och ner (som en mini-version av den berömda ballongdansen) i ett fruktlöst försök att dölja mina intima hudveck.

Det var inte förrän Matteus mamma tog tallriken ifrån mig som förlamningen släppte -shortsen åkte upp med blixtens fart och ett allmänt lättat, generat skratt utbröt!