PINSAMHETSBLOGGEN

Det var för några år sedan då hela familjen hade åkte in till akuten på natten då min lillebror var sjuk och hade börjat få svårt att andas. Väntrummet var fullt så vi fick så klart vänta ett tag och jag vart lite sugen på varm choklad. Så jag la i en femma och tryckte på knappen. Och ut kommer ju choklad så klart. Saken den var bara att jag hade glömt ställa en kopp under så det började rinna choklad över hela bänken och ner på golvet. Alla började skratta, likaså jag och det var faktiskt ganska kul. Men priset var ändå att jag nästan glömde att ställa dit en kopp andra gången efter att jag hade torkat upp sörjan. Men jag hann ställa under en kopp precis när de första dropparna kom. Tur. Jag hade nog inte klarat av ännu ett skrattanfall från mig och läkare och andra väntande i akutrummet.

Detta hände för några år sedan.
Jag var ute och cyklade med en kompis och tyckte att hon såg så proffsig ut när hon kunde spotta sånna snabba spottloskor som kommer långt iväg och då ville jag också prova göra det men jag just när jag spottade så kom det en vindpust så att jag fick det på mina byxor och hon bara skrattade!

Det här är en av många pinsamma saker som har hänt mig, och just detta hände för fyra dagar sedan precis när del stora rean hade satt igång.. Jag och min vän var inne på Gina tricot vid hötorget runt 11 tiden bara någon timme efter att rean hade börjat. Det var fullt av folk, och alla var ganska lika varandra med tjocka jackor och mössor på huvudet. Alla trängdes och plagg rammlade ner på golvet, och jag var en av de få som tog upp det jag hade tappat och hängde tillbaka det på galgen. När jag sedan ställer mig upp igen ser jag att min vän E fortfarande står en liten bit ifrån mig med ryggen mot mig.

Jag går fram till henne och "spankar" henne snabbt på rumpan, efter det säger jag högt till min vän "Ett av provrummen är lediga, ska vi gå in och testa kläderna seeeexbomb?" på ett väldigt seriöst och sliskit sätt (Vi driver med varandra ofta och säger lite ovanliga saker). Min vän vänder sig om och kollar på mig med en kostig blick, då ser jag att jag hade tagit fel person och står och pratar med en helt okänd människa medans min kompis står framme i en lång kö vid kassorna. Tjejen som jag tog fel på tränger sig snabbt ut ur affären och går därifrån, jag hann inte ens förklara mig! Haha, sånt händer mig ganska ofta..

Jag vaknade upp precis av att det ringde från dolt nummer. Det var jobbet, vakansförmedlingen som sa "Hej, du skulle ha varit på jobbet för cirkus två timmar sedan".......

Oooppss.. Jag hade verkligen försovit mig, så jag bad om ursäkt.. Måste tillägga att jag faktiskt hade ställt väckarklockan, så jag måste ha varit väldigt trött.. Han sa att det är dom som verkligen är sena på att ringa från det där stället. Sena på att upptäcka och sakna folk..

Ibland gör jag saker utan att tänka efter. En väldigt dålig egenskap om ni frågar mig. Och nu handlar det inte om småsaker som att fälla sin lillasyster när hon springer till telefonen eller att äta lite för mycket godis. Nyss fick jag för mig att jag skulle sänka mitt skrivbord lite. Satt nämligen rätt högt upp med både stolen och skrivbordet. Det sköna med att sitta så var att det blev en liten kant längst fram på skrivbordet där man kunde lägga upp fötterna. Givetvis var mina fötter placerade där när jag bestämde mig för att sänka bordet. Resten kan man ju räkna ut själv. Ett litet knak i min ena fot och jag insåg vad jag just gjort. Jag hade mosat foten i skrivbordet. Snabbt tryckte jag upp skrivbordet igen och låtsades som ingenting trots att små tårar letat sig fram i mina ögon. För att göra saken ännu smidigare tänkte jag sänka ner stolen före skrivbordet denna gång. Självklart drar jag i spaken så stolen åker hela vägen ner och jag ser än en gång väldigt dum ut med skrivbordet i hakhöjd. Det är först nu jag inser att mitt skrivbord är placerad på en väldigt utsatt plats. Alla som sitter i konferensrummet har just spanat in mina senaste företeelser. Det är inte alltid en dans på rosor att vara Anna Gustafsson!

Jag och min tjejkompis var ute hos hennes pappa, lite öde och var helt ensamma en natt. Senare på dagen kom vi på att vi skulle göra en sak, ganska ful sak. Vi båda har en varsin pojkvän som är lika goda vänner som vi är, så vi gjorde en msn och låtsades vara en annan tjej för att testa dom och se om vi kunde sätta dit dom med något, t.ex om dom ville träffa henne, om hon såg bra ut, om dom ens sa att de hade flickvänner? Så började vi, vi skrev massvis med saker och kunde inte sätta dit dom det minsta, dom var så ärliga och goa. Glad blev man såklart, men sen började dom undra om det verkligen var den "tjejen" som vi låtsades vara, sen efter en långa samtal så skrev de båda två " Tror ni att vi är så blåsta? " Och de kom på att det var vi, efter pinsama frågor och ja.. Det var så himlans pinsamt att vi viste inte vart vi skulle ta vägen.. Låter inte så hemskt kanske men om ni varit med om samma sak så förstår ni, tro mig. (De var inte de gladaste efter heller..)

jag och två vänner hade vart i stan och vi åkte tåg hemmåt, min kompis hade lagt ner sin bok i min väska undertiden. sedan går jag och den ena tjejen av och hon säger till mig - boken och jag ba; vilken bok? -hennes bok skriker hon . och så ser jag att dom håller på och stänger dörrarna så jag springer fram och slänger in min arm mellan dörrarna och presssar upp dom. sedan hittar jag inte boken i väskan. jag står och letar, sedan stänger dom dörrarna igen, då hittade jag den så jag springer fram och slänger in armen mellan dörrarna igen så att dörrarna går upp, och redan då har en massa tanter börjat glo surt på mig. så kastar jag in boken och sedan tänkte dom stänga igen, så ser jag att jag har kastat in fel bok så jag skriker -nej det där är min bok så kastar jag in armen igen. så hör jag en tant säga; nu får hon ta och ge sig. så börjar jag asgarva och springer in och hämtar boken sedan slänger jag in den riktiga så att den kommer på en tant. alla såg skit sura ut och jag skämde ut både mig och min vän. och jag försenade tåget säkert 3 minuter

Jag, min syster och min mamma hade varit på sibylla i valboköpcenter och köpt sån där funbox,
och då fick vi brevpapper. Senare skulle vi gå in på bokia, och då var vi där ett tag
och sen när vi skulle gå ut kom mamma på "men, tänk om han i kassan tror vi har snott
dom här!" så då gick hon fram till killen i kassan och sa:
- dom här fick jag nyss inne på sibylla!
varav killen säger:
- åh.. fina.

Jag har så kul åt det! Kanske ingen pinsamhet, men otrolig rolig upplevelse. sen skrattade
mamma så högt att det hördes i hela köpcenret.. :)

Jag var ut på krogen me ett par vänner åh va väl rätt full, men i alla fall när krogen stängde så gick vi ut åh stod där utanför åh snacka åh så. Men sen vart jag så himla kissnödig kunde fan inte hålla mej så jag gick en bit bort från folkmassan åh kissar. När jag va klar vem tror ni kommer till mej då ? Jo, snuten så dom tog mej åh det vart fylle cell + att jag åkte dit för att pissa på allmänplats. Vill även påpeka att så full så att jag skulle hamnat i fyllecell det va jag ej, men det va nog pga att jag pissade dom tog mej dit ! Men i alla fall när jag vaknade dagen efter åh en snutbrud öppnade cellen fy fan va jag skämdes.

Jag höll fan på att dö ! ! !

Några dagar efter händelsen så fick jag hem ett brev från snuten där det stod lite saker åh + 800:- i böter fy fan va det sved kan jag säga er. Så blir ni så pissnödig som jag va så ni ej kan hålla er gömm er lite bättre än vad jag gjorde åh håll koll så det inte finns en snutbil nära er.

När jag var ca. 13 år hade min ett år yngre lillebror en kompis som han och hans kompisgäng, inklusive personen i fråga, fått för sig att jag var förälskad i (detta måste ha berott på att jag då var helt galen i en kille som bar samma namn). Detta retade mig något enormt, eftersom det ju inte var sant och dessutom tvekade inte hela bunten att ropa saker angående detta i skolan o s v, vilket tillslut ledde till att även vissa utav MINA kompisar började undra. Men dagarna gick och det verkade tillslut som att detta skitsnack äntligen började avta.
 
Så en tidig morgon när min lillebror, mig helt ovetandes, väntade besök av sin kompis höll vi (jag och min lillebror), som ganska vanligt dåförtiden, på att jävlas med varandra. Så ringde våran hemtelefon och mamma var ute i trädgården. Min lillebror sprang ut med telefonen och jag ställde mig på vakt vid dörren för att slita upp den såfort jag såg skuggan av min lillebror utanför. Sagt och gjort. Jag hoppade fram, gormande som en jävla dåre, i bara nattkläder (och här snackar vi ingen heltäckande pyjamas direkt) och tog ett stadigt grepp om.. ja, såklart.. MIN LILLEBRORS VETTSKRÄMDA KOMPIS. Inte nog med det: Runt min hals dinglade ett fullt synligt halsband med namnet på min kärlek (och alltså också namnet på den här killen). Min lillebrors kompis slösade självklart ingen tid, utan spände på sekunden ögonen i bokstäverna som formade hans namn, gapade och stirrade misstroget. Gissa om jag inte hörde slutet på deras falska anklagelser under det följande året heller?

När Patrik började på avdelningen förra året så skojade vi andra lite och vi lurade i honom att alla nya medarbetare bjuder på tårta. Så stackaren kom med tårta dagen efter och vi var väldigt nöjda med oss själva. Men nu har vi ju haft ny chef sen någon vecka tillbaka och nu har Patrik varit inne på hans kontor och tagit upp det här med nyförvärv och tårta…

I sexan var alla klasser(från skolor i närheten också+vår skola) på studiebesök i sthlm på wasamuséet. Vi fick ju gå runt och kolla och så, men lite senare skulle massa klasser sitta ihop klämda i ett mörkt rum där en man stod och berättade om något "intressant".

Efter ett tag blev jag väldigt stel så jag försökte sätta mig på ett behagligare sätt, då min mobil(eller min mammas då) pipa. Alla kollade ju såklart bakåt, men jag låtsades som ingenting.

Jag hade alltså lånat mammas stenåldersmobil för jag inte hade några pengar på min. Den var så gammal så varje gång man kom åt nån knapp så "trodde" den att man försökte ta bort knapplåset, och såklart blev det ju fel eftersom man bara kom åt en knapp. Så den pep ungefär tio gåner till. Och alla kollade bakåt och flinade.

En skön pinsamhet som jag råkade ut för häromdagen: Var på en seriös anställningsintervju för ett företag där jag mer än gärna ville få jobb. Vi diskutterade varumärkena de sålde och hur allt fungerade. När vi var klara så skulle jag resa mig upp och klantig som jag är så slår jag huvudet i taklampan som var över bordet där intervjun ägde rum. Det var ingen liten smäll heller utan det gjorde faktiskt riktigt ont.

Jag höll minen och kläckte ur mig "oj.. ja så kan det gå om man är lång och ståtlig"

Detta hände i somras. Jag var hemma i vardagsrummet och så tittade jag ut genom fönstret och tänkte att "Hmm... Klockan är mycket och det är ganska mörkt ute nu, det är helt tyst. Undra om man hör sitt eko studsa mellan husen om man pratar på balkongen!" Vi bor alltså i lägenhet och mittemellan vårt och nästa hus har vi en gård och vi har vår balkong ut mot gården. Så jag bestämde mig (av någon outgrudlig anledning?!) att prova. Så jag gick till balkongen, öppnade balkongdörren, stack ut huvudet och så högt och tydligt sa jag "KOKO!", av ren reflex.

"Men åh, inget eko?" tänkte jag, men så plötsligt hör jag höga skratt, och så ser jag att det sitter två JÄTTESNYGGA killar på balkongen i huset mittemot vårt, de tittar på mig och gapskrattar!!! Det var så sjukt pinsamt för jag tittade dumt på dem och såg säkert otroligt trög ut, och så fort som bara den drog jag in huvudet och stängde balkongdörren.
 
Men det var inte allt, nej jag var ju tvungen att vara ännu mer pinsam! Jag tänkte att jag hemskt gärna ville få se dom där två jättesnygga killarna igen, så jag funderade hårt på en anledningen att kunna gå ut på balkongen igen, men i brist på idéer så gick jag ut på balkongen och hämtade in parlinotomten som står på vår balkong, och tog in den i vardagsrummet. Jag kunde se att de två killarna tittade på mig under den korta tid jag var ute på balkongen, och så fort jag stängde balkongdörrn igen så kunde jag höra hur de började skratta igen. Det måste sett så otroligt korkat ut och jag skäms nästan fortfarande! Tur dock att dom där killarna inte BODDE där, de var bara på besök hos någon tror jag, haha!

Det här var när jag var ganska liten. Jag har sedan bebis-åldern varit ett öronbarn och t.o.m. hörselskadad under flera år. Under en period behandlades mina öron med att man varje dag sprutade in kokat saltvatten i öronen (tror jag det var) och droppade in alkohol-lösning för att ta död på bakterier. Jag avskydde dessa processer (det sved ju!) men var väl införstådd i att det var absolut nödvändigt för mig för att jag skulle bli bra (vilket jag senare också blev!).

Vid det här tillfället skulle jag och min mamma åka till mina kusiner som bor i Bålsta och vi skulle även sova över där båda två under några dagar. Med massa packning stånkade vi oss slutligen av det fullproppade pendeltåget i Bålsta och skulle gå i väg för att få skjuts hem till kusinerna. Jag var väldigt glad och såg fram emot att få leka med kusinerna och gick därför lite före mamma som bar på alla våra saker. Plötsligt kommer jag på något och tvärnitar. Jag vänder mig om. Är nu flera meter före mamma och det är folk exakt över allt. Men jag var bara tvungen att försäkra mig om att vi verkligen hade allt, det kunde inte vänta. Så jag ropar högt och tydligt över alla människor för att frågan ska nå fram:

-Mamma! Du glömde väl inte spriten?!

Frugan min tjatade om brownies. Flera gånger.
 
Till slut frågar jag min son: "Okej. Vill du hänga med till affären med pappa?"
 
Eftersom jag numera är hans substitut till den tecknade Buzz Lightyear, svarade han givetvis ja utan att blinka. I hissen frågar han vad exakt vi skall köpa i affären. Jag svarade ganska snabbt att vi bara skulle ned och handla lite hästbajs (ja, jag orkade liksom inte med en diskussion i stundens hetta, och ville få sonen att skratta).

Väl i affären tar jag den där lilla inpaketerade kartongen som prasslar. Jag handlade ingenting annat, då brownies var det enda vi tydligen behövde. Väl vid kassan står en kvinna i de 30 åren framför oss i kön.
Hon ser att en sliten pappa bara handlar brownies. Hon ser också en hyperaktiv hoppande saltomortalgrabb på 3,5 år som är duracellkaninens försvunna tvilling.
 
Kvinnan ifråga halvböjer sig ned mot grabben och säger: "Vad skall pappa och du äta för något gott idag då?"

Grabben kontrar projektilsnabbt: "Hästbajs".

Det var en somrig dag. Det var nämligen skolavslutning för oss 9or som skulle äta middag i Falsterbo och bara ha en helt enkelt fin och minnevärd dag. In och ut gick man mellan middan och den vackra solen slutade aldrig skina, underbart var det. Efter desserten skulle vi ta lite luft och jag samt andra var på väg ner mot stranden... Ensam går jag ut från huset vi åt i och framför mig ser jag en tjej i min klass (tror ju jag). Glad och sprallig som jag var gick jag fram glatt och skuttandes och vipps smällde jag tjejen i min klass på röven.. En reaktion, en vändning, stora ögon, och orden nä men vad gör du hahahaha? Mina ögon stora som meloner och rädda kollade upp på läraren och sa förlåt och asgarvade. Aldrig mer att jag smäller någon på röven bakifrån! Trodde garanterat det var en tjej i min klass.. Men icke.. =)

Jag och min kompis hade vart och handlat på ett köpcentrum och vi skulle till bussen för att åka hem. När man ska gå ut ur centrumet är det en sån där som snurrar man ska gå igenom. Min kompis hann före mig in och jag fick vänta tills den snurrat ett halvt varv så jag kunde gå in. Jag ser hur min kompis pekar att bussen kommer och att vi måste skynda oss. Hon stog då på utsidan och jag var kvar i snurren. Jag är inte direkt ensam där inne utan har en del bakom mig. När den öppnar sig tar jag sats och börjar springa, problemet är bara att den är inte öppen. Utan jag springer rakt in i glasväggen med huvudet före! De smäller till och jag hör hur alla bakom mig börjar skratta. Min kompis på utsidan både såg o hörde allt o höll på att dö i skratt. När jag väl kommer ut börjar jag själv asgarva men ja våga aldrig vända mig om till dom bakom utan sprang direkt iväg till bussen.

Kan påpeka att de faktist hänt en gång till! Men då hade jag inte en massa personer bakom mig utan bara en kompis. Men även den gången höll ja på o dö i skratt.

Jag pratade ju tidigare om att jag är en sån där person som råkar ut för sjuka saker.. Nu måste jag nog erkänna att det finns människor som sitter runt om i landet och säger samma sak.. tack vare mig. En av dom stackarna är en man som tillbringade sin semester i Macrigialos, Kreta, våren 2005. Johnny, (min sambo och pappa till min dotter) hade roat sig med att dra ner mina bikini trosor i polen så att min röv blev delvis blottad. Skitkul. Men han skulle få tillbax! Så jag tog en badring och min dotter (hon var 2 år) och gick ner i polen. Stoppade ner barnet i ringen och började busa med henne. Tänkte att snart kommer han efter, då tar jag honom..

Men snart glömde jag bort hämnden och var helt inne i "snurra badring" och njuta av kiknande barnskratt, så när han kommer där simmandes under vattenytan precis bredvid mig så agerar jag bara. Tar ett stadigt tag om hans midja och kicklar honom "barra! barra!" Sen drar jag i bad shortsen allt vad jag kan neråt! Tjoho! Vilken blek liten rumpa vi har här då!! ..nu kommer det.. Det va ju såklart inte Johnny. Killen fortsatte simma under vattnet i en rasande fart till andra sidan polen, jag slet tag i Nea och försökte låtsas som ingenting och Johnny står några meter bort och kan knappt andas för han skrattar så mycket! "Haa! haa! haa! ..du.. haa! haa! ..han.. haa! haa! haa!"

Jag sjönk ner i vattnet och blundade.. "Varför ALLTID jag?"